Om att gå fel och förundras

En gång i min ungdom när jag lagat kundens tv och skulle lämna villan gick jag självsäkert ut genom altandörren och stirrade rätt ut på en plogad åker. Det var bara att vända om och söka ytterdörren i motsatt riktning av huset. 

Förutom att jag fastnar i saker så har jag levt med svag rumsorientering. När jag ska lämna behandlingsrummet hos tandläkaren går jag alltid längre ner i korridoren där det tar stopp och jag får vända och ånyo hälsa hej då till sköterska och tandläkaren som står kvar i öppningen och undrar när jag ska lära mig att gå till höger istället. 

Tankar för dagen – Annelie Bränström-Öhman

 Christer Hansson

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s