Katten och jag var nyfikna på att åka genvägen över bergen när vi skulle åka hem från stugan. 

Kollade i en hederlig gammal kartbok jag har i bilen för att försäkra mig om vägarna satt samman hela vägen. 

Blev osäker när jag kom in på Bofors skjutfält och vägen blev riktigt smal och gropig. Fick lite känsla av att vara vilse och pulsen steg. 

Fick vända några gånger vid felkörning i korsningar och vissa partier fick jag krypkörde med bilen. 

Belöningen var att uppleva ensamheten i vildmarken och den vidunderliga utsikten där berget var som högst. 

Kontrasten blev stor efter en timmes körning i den terrängen och efter en lång, bränt utförsåkning hamna på slätten igen vid foten av kilsbergen. Det kändes storslaget och som om jag har en del av naturens historia. 

Både katten och jag somnade gott vid eftermiddagens tupplur efter att vi packat upp helgpackningen. 

Christer Hansson