Skingrade kor, tjurar och fåglar

Tog en morgonlöpning innan jobbet och mitt på vägen i naturreservatet hade flocken med kor, tjurar och kalvar ställt sig och spärrade alla möjligheter att komma fram. 

De är av en sort med långa stora horn också som de gärna viker ner mot en tänkt motståndare för att markera sin farlighet. 

Jag vägrar tjurnackat att vika mig för sådant och blåste upp mig så mycket jag kunde och sträckte armarna så högt jag kunde för att se stor ut. 

Med den hållningen rusade jag allt jag kunde mot dem, vrålande och rullandes med ögonen som en frustrerande galning. 

De tittade trött på mig och den största tjuren vek ner hornen som försvar. 

Har sett många krigsfilmer där den anfallande och försvarande styrkan fått order att skjuta först när man ser fiendens ögonvitor och det var först när vi fick sådan ögonkontakt och jag tänkte klappa till det första djuret på mulen som de vek av i full galopp. 

De sprang länge på vägen med mig vrålandes bakom sig innan de vek av ner i en träddunge för att vända sig om och se vart jag tog vägen. 

Med kraftig andfåddhet och mjölksyra i benen kunde jag fortsätta i ett lägre tempo och jag hörde tjurarnas missnöjd rop efter mig som en efterläng att den här gången vann jag men nästa så tar dom mig. 

Passerade ett gäng gäss som på samma sätt blockerade vägen men de bildade lite blasé en korridor för mig att springa igenom

Christer Hansson