Korset i Taizé

På fredagar äter man lunchen i tystnad och sedan försöker man förbli i stillhet och tystnad resten av dagen.

Efter kvällsgudstjänsten bär bröderna fram korset och lägger det på golvet så att den som vill kan knäfalla och lägga pannan på korset i tyst och ordlös bön.

Och många vill, det tog mig två timmar att stå i kö innan jag kom fram för några minuters bön.

Jag hade bestämt mig för att inte ha några förväntningar eftersom upplevelsen blev så stark när jag gjorde samma sak första gången i Taizé. Den kraften som då strömmade uppifrån kyrkans bakre del genom alla människor ner i korset och in i min panna strömmar fortfarande inom mig och att förvänta sig en liknade upplevelse vore förmätet.

Att stå i kön tillsammans med alla andra längtande och väntande människor var en kraftig upplevelse av gemenskap och närhet.

Väl framme vid korset hände ingenting mer än att jag var orolig att mitt hår skulle ta eld av ljuset som stod nära.

Korset doftar plywood och kändes likaså och det var den upplevelsen jag skulle få för att kunna upprepa ritualen var jag än befinner mig i världen, en bit plywood går väl alltid att få tag på och den doften tar mig direkt tillbaka till korset i Taizé som gav mig en så kraftig stöt första gången.

Genomförde min kvällsandakt i husvagnen och när jag lade pannan på bordet med Taizékorset framtaget på iphonens skärm så doftade det plywood.

Christer Hansson

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s