Då sitter jag på bussen igen.

Så skönt och igenkännande att sitta på bussen igen på väg till Canterbury. Den något dåliga luften av alla människor som äter chips, dricker läsk och ljudet av allt prat, tjo och tjim och sånger till sina favoritlåtar.

De första två timmarnas anpassning till busslivet är avklarade och nu har alla inrättat någon slags buss-social gemenskap.

Vi är 180 personer i år, tre fullastade bussar och det gick mycket smidigt att packa in allt och alla.

Nu är det snart för det första matstoppet en lagom stund innan vi lämnar landet.

Christer Hansson

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.