Stora delar av mitt liv har jag längtar efter människor, pengar och situationer och det har helt klart blockerat mig från att vara närvarande i nuet. Ingen idé att ångra det trots att jag borde, men det har sällan lönat sig att gråta över spilld mjölk.

Den livstid jag har kvar tänker jag ägna åt nuet och de människor som befinner sig där. Däremot tänker jag fortsätta drömma vilket är en annan sak än att längta.

Olof Röhlander tar upp ämnet i sitt Nyhetsbrev

Christer Hansson