Powernap

Var det de 23 kilometrarnas löpning i morse som kom ifatt? Eller var det dagens predikan om att de minsta ska bli de största som påverkade mig. Det budskapet har jag burit med mig i många år för att det ska tränga in.

Eller var det filmen JFK som fick mig att somna. Inte för att den är tråkig utan tvärtom. Mordet på Kennedy och Palme har sina likheter i att det är konspirationer bakom dem. Så pass starka och inflytelserika att de kan skriva den officiella storyn om att det är en ensam galnings verk i båda fallen. Bullshit! Jag skulle så gärna vilja vara med den dagen när sanningen kommer fram men det kommer inte att ske under min livstid.

Jag somnade sittandes i alla fall mitt i filmen och vakade helt groggy, övertygad om att jag sovit över tiden som jag skulle hämta min dotter och Nova.

Det hade bara gått mindre än en timme men det ländes som om jag sovit i flera timmar och jag var så där vilsen i tidsuppfattningen som man kan bli när man vaknar upp ur en sån sömn. Vad är klockan? Vilken dag är det? Ska jag åka till jobbet?

Stefan Sjödin pratade i går i sitt vinterprat om vikten av att vila. Kanske var det en signal till mig om att vila mer. Åtminstone behövde jag det i stunden.

Känner mig fortfarande lite groggy och skulle kunna gå och lägga mig för natten trots att klockan bara är fem på eftermiddagen.

Är med min dotter och Nova hos mina föräldrar. Nova älskar att vara här, så som vi alla andra. Har kollat på Jönssonligan från 1981. Den börjar att bli så gammal att det är lika intressant att titta på bakgrunderna som visar ett Sverige som var.

Det är så skönt att ha fått igång rutinen att ha Nova igen. Min ”egna” lilla hund. Åtminstone förstehusse 🙂 Hon är så lojal mot mig, precis som en hund 😉

Christer Hansson