Urtröttheten

I går kväll efter träningen så började min kropp att släcka ner. Bit för bit. Jag hann få i mig lite varm choklad och smörgås under tiden som jag sjönk allt djupare ner i soffan framför På spåret. Jag fick kämpa för att se slutet på programmet och som om kroppen visste det för i övergången till Skavlan så släckte den ner helt.

Jag vaknade till när S kom hem från jobbet men kunde inte röra mig eller knappt öppna ögonen. Somnade om igen och föll in i den djupa dvalan. Vaknade i morse vid den tiden som jag brukar gå upp. Min Wake Up Light-lampa hade precis börja att med mjukt ljus lysa upp. Jag stängde av den och kröp ner i sängen för att få några timmar till av sömn.

Nu börjar jag att komma ur det tunga djupa tillståndet och det känns som om jag har en träningsvärk från sömnen. Som om jag inte är van att sova så djupt och att kroppen reagerar på det.

Ska försöka att balansera upp dagen mellan vila och aktivitet. Tror att i ett sådant här läge så ligger man på gränsen till vad man klarar av och då gäller det att vara lyhörd på alla signaler från kropp och själ.

Christer Hansson