Ett fint avsked av en god vän och kollega.

Vid begravningar befinner jag mig mitt i livet och nära döden. Det är en process på några timmar med ängslan, sorg, saknad, oförstående, funderande, reflekterande, sårbarhet, gemenskap, kärlek, skratt och omtanke.

Det blir liksom en parantes i livet som vi går in i och blir mänskliga mot varandra, ungefär som julafton då vi blir snälla mot varandra.

Jag saknar min kollega som jag har jobbat nära mer eller mindre i 20 år. Jag tyckte väldigt mycket om henne. Där satt vi i kyrkan, hennes familj och nära vänner på ena sidan och vi arbetskamrater på den andra. Vi var alla en del av hennes helhet av livet. Nu blev våran sorg och saknad gemensam och som prästen sa, vi måste hjälpa varandra att bära sorgen.

Varje förlust av någon älskad påminner om vad livet är och hur viktigt det är att vi tar vara på det ur var och ens bästa sätt.

Christer Hansson