Eftervärme från Viktorialoppet

Det var tropisk fuktighet och värme att springa i. Jag var genomblöt redan vid uppvärmningen. Många löpare har svårt för den höga luftfuktigheten, de svettas inte som de ska och blir överhettade. Såg minst tre stycken som låg efter banan och blev omhändertagna och då hade jag de flesta bakom mig så jag vet ju inte vad som hände där.

Jag trivs och funkar i den värmen trots att även jag påverkas av den. Blir liksom tung och seg i benen. Det var kul att stinga med den häftiga inramningen av publiken. Det ger så mycket extra kraft. C&C med småtjejerna och den stora tjejen (som var med senast för 10 år sedan) stod som vanlig vid Harrys och hejade.

Den nya bansträckningen var ett riktigt lyft. Nu fick det att springa i sitt eget tempo utan att fastna i flaskhalsar. Tror att det kan locka till sig nya löpare de närmsta åren när kvalitén på banan höjdes.

Och så bar det ju det där med att jag och min dotter sprang i samma lopp. Hon tvekade in i det sista. – Pappa, jag har tittat på bilder från loppet och alla ser så bra ut, tänk om jag kommer sist. Men viljan att ställa upp var större än rädslan att komma sist så hon startade och springer i mål på en kanontid och placering. Hon har alltså kilometertider under 5 minuter vilket imponerar och förvånar mig stort.

Hon var hög som ett hus efteråt och ville springa ett lopp till direkt efter målgång 🙂

Christer Hansson