Fotboll, snöre och fågelunge…

Written by

Fotboll, snöre och fågelunge…fotboll, snöre och fågelunge…

Upprepade dessa mantran som jag lärde mig av löparcoach M i måndags. Var beredd på att få en fotboll i magen, tänk att kroppen hänger i ett snöre och att du har fågelungar i händerna, det ger en grundhållning att springa i.

Överhuvudtaget hade jag M och hennes råd med mig i loppet och följde dem i varje steg och banne mig så tror jag att jag sprang ett av mina snabbaste Viktorialopp genom tiderna. Och det ganska otippat eftersom jag tappade form under de frivilliga träningsuppehållet.

Benen kändes tunga under uppvärmingen och det var oklokt att dra i sig tre kroppkakor tidigare på dagen som fortfarande i för start gjorde sig påminda.

Hur känslan än är, bra eller dålig så förbereder jag mig på samma sätt för man vet inte vad som händer. I och för sig så ändrade jag en liten detalj även i uppvärmingen och plockade in en grej som M lärde mig.

Ställde mig långt fram i startledet som om jag tänkte springa fort och blev mycket förvånad när den första kilometern gick så fort som den gjorde. Vart kom de krafterna ifrån?

När jag gör en sån bra start så är det bara att fortsätta och det höll hela vägen. Var superfukuserad på varje steg och moment och nötte mitt mantra om och om igen..fotboll, snöre och fågelunge…

Luften var kvav och tung att andas men jag vet att jag fixar sånt. Hällde mer vatten över mig än drack vid vätskestationerna för att kyla ner mig något.

Väl i mål återhämtade jag mig fort och ställde mig att vänta på dottern som fortfarande var ute i loppet. Imponeras av hennes envishet och målmedvetenhet. Hon har varit lite skadad och inte kunnat träna fullt ut så hon anmälde sig timmarna innan start för att ändå försöka och det höll ända in i mål 🙂