Har skrivit om det förut och gör det igen eftersom jag fascinerad så av processen när för varandra okända människor kliver på en buss för att tillbringa mer än ett dygn tillsammans på ett minimalt rörelseutrymme.
Snabbt uppstår både skrivna och oskrivna regler för att det ska fungera och alla bidrar så gott det går.
Efter några timmar har vi iklätt oss våra roller och jag blir den där tystlåtne, iakttagande personen som suger i sig så mycket som möjligt av det som händer både utanför och innanför bussen.
Christer Hansson

Lämna en kommentar