Först och främst så behövde jag gå i mässan för att be om förlåtelse inför händelser i det förflutna som bubblar upp ibland. Ville också tända ett ljus för min vän som gick bort igår efter ett års kamp.
Att regelbundet gå i kyrkan är att regelbundet befinna sig i liv och död, glädje och sorg, stolthet och skuld. Det är så sammansatt som livet är, man kommer inte undan men man är samtidigt beredd, vaken och medveten.
Så i samma stund som jag sörjer min vän och känner skuld och ånger för händelser i det förflutna kan jag glädjas åt gemenskapen med de övriga gudstjänstfirarna i mässan och på kyrkfrukosten därefter. Att leva med kyrkan är att ständigt vara mitt i livet
Christer Hansson